Mary Mapes berättar i sin bok om vad bloggare betydde för avslöjandet av hennes och Dan Rathers bedrägeri med förfalskade dokument för att knäcka Bush i presidentvalet förra året. Hon är naturligtvis precis så oärlig som man kan vänta sig från en vänsteraktivist.
Rathergate har vaknat till igen i blogvärlden och det påminner mig om ett mailutbyte jag hade med Ekots chef Staffan Sonning. Nu kan det vara dags att offentliggöra det.
Det började med det här meddelandet jag skickade den 8 juni i år efter en krönika i P1-morgon 3 juni (det gick inte att komma fram på mail först så det här var en omsändning):
Hej,
Ett inslag av Thomas Nordegren i morse under rubriken “Deep Throat avslöjad” får mig att tvivla något på er nyhetspolicy.
Det han sa var att både Newsweek, med artikeln om koranskändningar på Guantanamo (som tidningen drog tillbaka), och CBS, med de förfalskade
dokumenten om president Bushs militärtjänstgöring, hade “rätt i huvudfrågan” men “slarvade med detaljerna”, en ofattbart vinklad åsikt för att komma från en respekterad nyhetsredaktion.
…
Han påstår alltså att anklagelserna i båda fallen är sanna även om de s a s brast i utförande. Hur hänger det ihop med att det Ekot sänder “skall vara sant”? Hur hänger det ihop med att Ekots “rapportering ska präglas av noggrannhet, saklighet och objektivitet”? Ni “ifrågasätter ständigt vedertagna fakta”, ändå slipper sånt här igenom?
Hans svar, med CC till Nordegren (USA-korrespondenten) och Willy Silberstein (dåvarande utrikeschef):
Tack för mail.
Jag ser inget bestickande i formuleringarna. Det är inget ovanligt journalistiskt fenomen, att man har rätt i huvudhistorien, men får detaljer fel, varefter hela historien faller eller blir öppen för attack av div. dementimaskiner.
På svensk mark är Geijer-affären kanske det mest kända fallet. Där har historien visat att grunden; att Säpo i ett PM pekat ut justitieministern som en möjlig säkerhetsrisk på grund av hans samröre med prostituerade, var fullständigt korrekt. På grund av detaljfel i berättelsen, kunde dock den socialdemokratiska dementimaskinen förneka hela historien, tvinga fram en total dementi och ursäkt av DN samt skicka ut den avslöjande reportern i kylan.
Fallet Newsweek, med den senare bekräftade koranskändningen, kan nog sägas vara ett sådant fall.
Vänliga hälsningar
staffan sonning
Ingen argumentering alls för varför C-BS skulle ha “haft rätt”, och en bisarr jämförelse med ett svenskt fall där Olof Palmes maktmissbruk tystade en tidning. Inget som helst underbyggande med fakta i något av fallen, bara en allmän liknelse. Med detta som grund ger han sitt fullständiga stöd till korrespondenten och vill inte ens diskutera nyhetspolicyn, som var det centrala.
Nästa mail från mig, dagen efter:
Tack för svaret. Som du nog förstår håller jag inte med om din bedömning, så här berättar jag varför och avslutar med en fråga.
Det var en intressant jämförelse med Geijer-affären och jag kan se hur det kan tyckas finnas likheter. ’Fake but accurate’ är ett vanligt sätt att se på de många fiaskon som traditionella media i USA dragit på sig själva. Rapporteringen av Newsweek-historien har även i Sverige präglats av en stark vilja att visa att trots att anklagelserna var ogrundade så låg det ändå någon sorts sanning bakom, eller i värsta fall hävda att inget fel begåtts alls.
När du hänvisar till “den senare bekräftade koranskändningen” antar jag att du syftar på den officiella rapporten från den 3 juni, som fann fem fall av felhantering av fångarnas Koranböcker.
Först och främst måste vi slå fast att Newsweeks uppgift att en vakt skulle ha spolat ned en Koran i en toalett tillbakavisas av rapporten; det finns inga trovärdiga bevis för att det har hänt. Fången som 2002 gjorde anklagelsen har medgivit att den var felaktig; det hände inte. Newsweek bröt mot den grundläggande (har jag hört) journalistiska regeln att aldrig publicera en nyhet med stöd från en enda källa, som dessutom i det här fallet var anonym; efter de dödliga upplopp som följde drog man tillbaka artikeln. Man bör alltså kunna vara överens om att det var fel att publicera uppgifter om att en kommande rapport skulle visa att den nämnda skändningen inträffat, när det helt enkelt inte är sant. Anklagelsen var grundlös.
Nästa steg är att ta ställning till vad som har hänt, för att möjligen ge Newsweek någon sorts moralisk upprättelse – tidningen har med det synsättet rapporterat om en falsk händelse som skulle kunna tänkas ha inträffat. Ingen rök utan eld, ’fake but accurate’.
[Uppräkning av vad Ekot m fl förtiger i rapporteringen om Guantanamo Bay; beskrivning av de fem incidenterna; ett resonemang om hur överdrivet det är att tala om “skändning”.]
Rapporten redovisar 15 fall där Koranen behandlats på ett för muslimer grovt kränkande sätt. Bl a har böcker rivits sönder, urinerats på och kastats i toaletten. Samtliga skändningar utfördes av fångarna själva.
Jag vidhåller att Ekots rapportering av affären Newsweek inte hedrar er nyhetspolicy. Om jag uppfattat ditt svar rätt stöder du Thomas Nordegren i att Newsweeks artikel var fullständigt korrekt och brast endast i detaljer. Står du fast vid det i ljuset av fakta?
Kort sagt rätt uttömmande argument för att Nordegrens rapportering varken var sann (det första kravet i Ekots nyhetspolicy, som Sonning är ansvarig för) eller saklig och objektiv. Rapporten jag hänvisade till var ju just släppt och borde vara självskriven läsning för varje journalist värd namnet som kommenterade frågan. Nordegren hade det kanske inte då han skrev sin krönika men när jag ifrågasatte det han sa var den ju offentlig.
Här tog jag inte ens upp Rathergate, där “detaljen” som blev fel var att hela storyn var FALSK. Punkt slut.
Sonning klippte av med följande:
Jag uppskattar meningsutbytet. Vi är uppenbarligen inte överens. Jag påminner om Din möjlighet att vända Dig till Granskningsnämnden för Radio och TV för att få vår rapportering prövad.
Ekot gör sitt bästa för att svartmåla Bush och drar sig inte ens för rena lögner. Det här är bara ett exempel av tusentals från de senaste åren.
Nordegren skulle kunna skylla sin delaktighet på inkompetens eller ren tröghet, det skulle kunna funka på en bedömare som inte visste bättre. Idag rapporterar han om polisen i New Orleans. Det han översätter med “Jag grep många polismän för korruption under mina tio år” var egentligen “…during my tenure”. Vaken snubbe.
